Varför tollare?

8 februari, 2015 av Anita

Att välja hundras är inget beslut som man ska ta på en kvart. Visst kan man störtförälska sig i en ras och tänka att ”en sådan ska jag ha”, men det gäller att man verkligen tar reda på att den rasen passar ens liv och livsstil innan man faktiskt skaffar en sådan hund. Niko är min första hund och jag skaffade honom i vuxen ålder. Jag hade dock erfarenhet av hundar i form av att jag gärna gick ut tränade med vänners, släktingars och grannars hundar så fort jag fick chansen. Någon egen hund fick jag inte när jag var yngre, och då tyckte jag förstås att det var väldigt tråkigt, men nu kan jag se tillbaka på det och tycka att det var bra.

Mina föräldrar ville inte ha ansvar för en hund och ett barn ska inte ha en helt egen hund, så är det bara. Att få umgås med en massa andra hundar (tax, bichon frisé, flatcoated retriever, chow chow, bearded collie, finsk spets, hamiltonstövare, osv) gjorde att jag fick en bra bild av vilken typ av hund jag ville ha när jag flyttade hemifrån och kunde bestämma över mitt eget liv. Jag ville ha en aktiv hund med mycket ”will to please”, och valet föll till slut på tollaren.

Vissa säger att den inte är en optimal första hund för den som inte har haft hund förut, och jag håller verkligen med om att man ska tänka till ordentligt innan man gör sitt rasval eftersom olika raser är olika ”krävande” och har olika temperament. Men jag tycker också att man ska satsa på den ras man vill ha om man känner att man kan ge den ett bra liv. Det vore ju konstigt att köpa en ”enklare” hund först, för en hund är ändå ett ansvar man har i 10-15 år.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *